Skräck är troligen den litteraturgenre som har det mest förklarande namnet av alla. Syftet med berättelsen är att ingjuta skräck i läsaren. Det som är skrämmande i berättelsen är ofta en metafor för något större, och mer skrämmande, som finns i verkligheten.

Det finns många olika typer av skräcklitteratur. De olika undergenrerna hämtar inspiration från folksagor, religiösa traditioner och många andra källor, och kan därför inbegripa vampyrer, varulvar, spöken och häxor. Men skräcken kan också vara helt och hållet psykologisk, utan några som helst övernaturliga inslag. Allra mest skrämmande tycker många är de berättelser där man inte vet om det rör sig om övernaturliga fenomen eller ej. Ett sentida exempel är tv-serien True Detective.

En av de första skräckberättelserna var Horace Walpoles The Castle of Otranto, den första moderna roman som innehöll övernaturliga inslag. Som så många andra mer sentida skräckberättelser sågades den av kritikerna, men sålde i stora upplagor. Walpoles riddarberättelse fick snabbt många efterföljare, och en stor andel av dessa berättelser skrevs av kvinnor. En av de mest kända är Mary Shelley, som skrev boken om Dr Frankenstein och hans monster.

Stephen KingHotfull figur på skogsväg

Det finns många stjärnor på dagens skräckhimmel, men den klarast lysande är troligen Stephen King, vars böcker har sålt i mer än 350 miljoner exemplar. Han blandar ofta flera genrer i sina verk, exempelvis fantasy och skräck, och har även skrivit böcker som helt saknar fantastiska eller övernaturliga inslag. Många av böckerna är skrivna under pseudonym, bl.a. har King skrivit flera böcker under namnet Richard Bachman.

De romaner som King är mest känd för i Sverige är de skräckromaner som också filmats. Dit hör Det, The Shining och Carrie, en roman från 1974 som filmats två gånger. King har också regisserat en av sina noveller, från samlingen Dödsbädden. Maximum Overdrive hade premiär 1986, och soundtracket består enbart av AC/DC, Kings favoritband. Det är få, ens bland Stephen Kings mest hängivna fans, som tycker att den är den bästa filmatiseringen av någon av hans böcker.