Vinnare av Voddler invite!

Många spännande manusidéer kom in till tävlingen men bara ett fåtal vann juryns hjärta. Efter mycket beslutsångest bestämde vi oss för att slänga in hela TVÅ extra Voddler Invites bara för att kunna tilldela alla våra favoritmanus.

Vinnare utan inbördes ordning

Ida *********

Jag skulle vilja göra en film om en ytterst berömd kvinnlig mästerdetektiv som lever ca. 500 år framåt. Finns alldeles för få kvinliga detektiver!
När mästerdetektiven vaknar upp i en främmande säng och lägenhet utan att minnas hur hon kom dit efter att ha blivigt för berusad på hennes brors bröllop och upptäcker bruden liggande strypt i badkaret blir hon åtalad för mord. En spännande och nervkittlande kamp börjar för den kvinliga detektiven för att rentvå sitt namn och framförallt ta fast den äkta möraren men hjälp av framtidens teknologi och sitt skarpa sinne som ännu inte har svikit henne. Men dock kan ingen teknologi lösa svåra fall eller förklara hur dörren in i lägenheten hon vaknade upp i kunde vara låst med laser och obrytbara lås, innefrån. Något som stör henne är varför någon skulle välja strypa någon med rep. Rep som hade inte behövts på över 200 år och var därför ytterst svårt att få tag i. Allteftersom hon upptäcker att hennes ledtrådar rinner ut i sanden börjar hon lätt tvivla. Kunde det verkligen vara hon? Kunde verkligen den stora familjehemligheten dra henne till att begå mord? Kampen blir mer och mer desperat och alltmer farlig…

Markus Hauru

My film would be an attempt to describe a person’s percepted and experienced world, as opposed to the objective, almost scientific world nobody really lives in, but everybody’s talking about. That would mean blending traditional filming of actors with abstracted visions of concepts, the way you perceive the world around you. For example, when you look at somebody, you don’t really see a person as a sum of her physical features and outlook, but a concept of the person, which is strongly coloured by your past experiences, prejudices, feelings and everything associated with that person. In short, I would like to try to visualize, on the screen, not what the eyes see, but what the brain sees.
In practice, this would mean replacing or blending objects, actors and scenes with abstract representations of the them, like for example actors with cardboard figures of the characters or familiar objects with placards covered with pictures of the memories associated with that object. It would also mean using all sorts of effects bringing in strong colours, textures and surrealistic features to represent things like moods and feelings. And as the scene would change, and thus the person whose point of view the story is told from, the whole visual look would change with it.
As an example scene, the main character walks into the room where his friend’s birthday party is going on. He himself is completely represented by symbols of how he views himself and feels in the situation, because he doesn’t actually physically see himself, does he? He feels a bit anxious in the crowded space, so the view is slightly warped, the field of view narrowed. A bunch of people in the corner he doesn’t know seem smaller than the others, but are represented by just the actors. The ‘alpha male’ of the group is significantly larger and his voice is unnaturally strong. The boyfriend of his former crush appears a bit twisted and mixes with a graphic representation of a monster-like creature. The main character is a bit of an artistic person, and colours in the room are slightly amplified and aesthetic features like textures on characters’ clothes are brought forth with stronger outlines. Objects in the room that he hasn’t seen before also have stronger outlines and a little aura to bring them forth, while everyday things he pays no attention are less colourful and blend to the background.

Henrik **********

Hej!
Min film skulle handla om ugglor.
Alldeles för få filmer om ugglor.

Staffan Hansson

Min film skulle handla om en person som kommer på botemedlet för canser, men samtidigt som han klarar av detta så får han sparken och företaget släpper aldrig botemedlet och det blir en kamp där han måste ta sig in på hög säkerhets ställen för att komma åt sitt botemedel för att kunna rädda sin son som har fått canser.
Det kommer vara en djup och fängslande action romantiskt film som kommer få publiken att tappa andan.

Daniel Andreas Pettersson

Den skulle handla om en elefant där alla bodde inuti och där snablarna fungerade som teleportrar till andra elefantuniversum, men ingen hade vid den tid då filmen utspelas, listat ut hur. Den röda fontänens magiskt bultande objekt hade stulits av den grymme Lord Echstar som strömmade ut ljudvågor för att hålla människorna under kontroll. Ljudvågorna var så starka nära Eschtar att endast en döv man kunde nå honom. Den röda fontänens magiska objekt var det som gav liv åt världen, så människorna såg hur livet runt omkring dem sakta dog. Den döve mannen bar namnet Hael, som döv hade hann levt ett liv där han sällan fått stå i centrum. Han levde med sitt husdjur en liten hund någonstans i Elefantens utkanter. Med magins hjälp, och döva vänner bildade han en armé att krossa Echstar och få tillbaka livets källla. Stenen var nämligen elefantens hjärta.

Ett stort grattis till alla vinnare önskar vi på Myskoteket!
Voddler invites kommer nå era maillådor inom kort!