Jag önskar att jag hade en skrivmaskin. Det är alltså så det känts efter att ha läst klart Utopi magasin. Den där känslan av att känna sig inspirerad och vilja ha extra fina ting omkring sig. En skrivmaskin är ju också något gammalt men som alltid skapar något nytt. Nej, ska nog sluta dra på den här jämförelsen och komma till sak.

I torsdags läste jag en tweet om att nu var upp till posten när vi prenumeranter skulle få tidningen. Så jag sprang glatt till postlådan på fredag och kände att besvikelsen infann sig lite smått. Samtidigt visste jag ju också att så effektiva brukar ju inte posten vara så jag höll tummarna för en leverans på måndagen. Nej, inte då heller och jag som hade haft den där känslan av att vara ett litet barn igen. (Besvikelsen som uppstår) Tidningen anlände inte heller på tisdagen och då var var känslan något i stil med “Jaha, den kanske aldrig anländer”. Så blev det onsdag och jag hade helt glömt bort att jag väntade på post när jag öppnade brevlådan. Där låg ett fint och tjockt kuvert. Avsändare; Kolik Förlag. Fortsätt läs…

Nu är det dags för dubbelrecension här på Myskoteket som rapporterar från NärCon i Örebro! Två korta serienoveller har lästs och uppskattats och nu delar vi med oss av våra utlåtanden till er för att ni ska kunna ha det lika mysigt, trevligt och upplysande som vi. Först ut; Bryan Lee O’Malleys Lost at Sea. Fortsätt läs…

“Alltså, har du hört om den där Scott Pilgrim? Jo, men han har ju ett band vet du, The Sex Bomb-Ombs, med sina kompisar. Jomen du vet, han som är ihop med den där lilla kinesiska high school-bruden, Knives eller vad hon heter?
I alla fall, för ett tag sedan så började han snacka om någon brud med rollerblades som dök upp i hans drömmar hela tiden. Jag vet, helskumt, men han är ju sån, Scott, lite dagdrömmanre sådär. Men alltså, tydligen så träffade han henne på en fest senare, knäppt va? Nä, men hon verkade vara från USA tydligen, jobbade som paketbud och så, använde hans hjärna som snabbväg mellan leveranser. Han verkar gilla henne rätt rejält också, men ja, det blir väl lite knepigt med hon Knives…
Men ja, okej, det jag EGENTLIGEN skulle berätta… Du kommer ALDRIG att tro på det här, men på Sex Bomb-Ombs senaste spelning så…alltså, det var awesome, okej, det kan jag inte förneka, men det var helt sjukt! Från ingenstans, jag skojar inte, så står det typ en kille på scenen och vill slåss med Scott! Han typ, åkallar en massa hipstertjejdemoner och sedan slåss dom som i värsta TV-spelet! Och alltså, tydligen måste Scott Pilgrim slåss med varenda ett utav hon Ramonas ex om han vill vara ihop med henne! Om ändå MIN pojkvän gjorde sånt för mig…” Fortsätt läs…

Den här recensionen borde man ha skrivit för en lång tid sedan, som någon annan redan sagt. Trots detta har det hela fått ligga och vänta en omänskligt lång tid. Då jag i skrivandets stund väntar på den fjärde delen av Beasts of Burden.

Det som jag såg först med Beasts of Burden var omslaget på #1. Ett gäng handmålade hundar under en röd himmel och en dunkel undangömd döskalle. Bläddrade lite snabbt genom tidningen och fick syn på en gigantisk groda som åt en hund med sin tunga. Jag lade tillbaka tidningen och tänkte inte mycket mer på det. Ett tag senare satt jag hemma och spanade genom ett par nyhetssidor och noterade en förhandstitt av just Beasts of Burden. Samt en länk till vart man kunde läsa några färdiga historier med hundarna. Dessa fångade in mig och var tillräckligt fantastiska för att jag skulle be Seriezonen i Uppsala köpa in dem. Vad jag inte visste då var att snart skulle de bli min favoritläsning av alla serietidningar som just nu kommer ut! Fortsätt läs…

Jag har en svaghet för fiktion som tar oss vanliga till andra världar. Ni vet, sådant som Narnia, Bridge to Terabithia  och liknande. Så när jag hörde talas om I Kill Giants via en podcast blev jag riktigt intresserad. Fortsätt läs…