Surrogates – En recension!

Denna recension innehåller en del spoilers. Vill du veta mer om världen och handlingen kan du läsa det här.
Innan jag såg filmen hade jag en rätt negativ syn på resultatet. Allt i de filmklipp och trailers som visats innan var bara för rena och perfekta. Sedan kom den där bomben då jag fick reda på att Steeplejack inte ens är med i filmen. Den huvud-antagonisten som ni säkert sett är på omslaget av serieromanen. Samtidigt ville jag inte döma filmen helt då jag visste att man inte alltid kunde få något som var extremt lojalt till originalhandlingen. (Se bara  på tex. Transformers 2) Så mina åsikter var rätt blandade innan jag såg filmen.

Filmen inleds med en summering av hur själva teknologin kom till och hur det utvecklades under 14 år. Detta var inte bara en bra inledning, det var en snygg sådan också. Men sedan fortsätter filmen och vi introduceras till första delen i omskrivningen av handlingen. Nämligen hur de två offren i början inte var två personer på fel plats vid fel tillfälle. Nej, här får man se tidigt hur en man i cykelhjälm följer efter den ena person och använder sedan ett stulet militärtvapen för att förstöra robotkropparna och samtidigt döda användarna. Något som man vid just det tillfället inte alls förstår varför de ändra. Men mot slutet insåg man det var endast för just en speciell scen.

Det som filmen gör bäst är att faktiskt visa skillnaden på en vanlig människa som går runt i världen och en surrogat. Människorna är smutsiga och är fyllda med brister. Bara en sådan sak som att gå på gatan blir svårt för att då man inte behöver ta hänsyn till sin kropp tar man inte hänsyn till andras. Varje gång man ser en surrogat börjar man undra vad som döljer sig där bakom och hur användaren ser ut.
Under en scen säger Bruce Willis till och med att kvinnan han pratar med kan ju faktiskt vara en tjock man med sin penis hängande framme.

Direkt efter jag hade sett Surrogates kände jag ett sug att läsa serien igen. Mest för att försäkra mig om att jag inte inbillat mig handlingen. Man skulle kunna säga att filmen är lojal till vissa scener från serien men inte själva handlingen. Vilket den förlorar rätt mycket på. Folk kunde ha sett filmen och tänkt att det var en mycket möjlig framtid. Istället för sådant som man kunde läsa i Metro “‘Terminator’ inspirerad, hyggligt spännande film.”
Men kan säga att filmen försöker förmedla något till tittarna. Men det finns ingen direkt rak linje som de följer. Ena stunden är det utseendefixering och andra stunden är det något om teknologi.  Främst har den ett budskap riktad till oss i världen som lever hela liv framför datorn. Stora elaka generation I som måste vara uppkopplad hela tiden. Men samtidigt kan jag inte se att någon lämnar biografen och filosoferar över hur detta styr våra liv. Mer kanske hur mycket bättre världen skulle vara om man hade sådana här robotar?

I kort är filmen faktiskt hyggligt spännande (Creds Metro!) och jag rekommenderar den till de som inte läst serien. Något jag dock rekommenderar om du hittat hit och sett filmen men inte läst serien är att faktiskt ta och läsa den. Har du sett filmen vet du ungefär vilka scenen som är med men hur jag garanterar att man uppskattar handlingen mer i originalet.

Bäst av allt? Relationen mellan Tom Greer och Maggie Greer. Samt att det stod Top Shelf Production i början av filmen. Kändes lite som att hitta en väns namn i en eftertext.