Sval, brusig stråkmusik. Ett rimfrostigt landskap som för tankarna till allt ifrån gamla vintersagor till Finska Vinterkriget. Historien; baserad på nazisternas ockupation av Ryssland under Andra Världskriget, börjar förvånansvärt bra. Fokusen ligger dock varken på själva kriget eller befolkningens vrede. Utan på Nadya; en liten tös vars liv har slagits i spillror på grund av den tvångsmässiga rekyteringen av soldater i Moskva.
Utan närmare förklaring får vi en inblick i hennes bakgrund, hennes förmåga att kunna förutse människors öden och hennes sorgesamt vackra relation till sina vänner. Kompanjerat till den ständiga kylan och misären; som även fast den knappt uppmärksammas utan snarare censureras, ligger som ett orosmoln i bakgrunden. Nadyas korta men intensiva resa för oss närmare de oförklarade händelserna som sades ha uppkommit allteftersom Nazitysklands grepp om Ryssland hårdnade. Känslorna är starka. Nadya och hennes vänner dras in i en rebellstyrka, där större delen består av tonåringar som hon själv med speciella färdigheter.
Man får uppleva en parallell värld, där de stupade soldaterna (och civilbefolkningen) skapat sig en ny regim under förtryck av den mytomspunna Mörkrets Riddare. Riddaren själv är lika skräckinjagande som vilken tv-spelsboss som helst, men den dramatiska uppsynen förstörs en aning då han visar sitt riktiga anlete under en krigsscen. Riddaren och armén han för med sig är enligt manus baserad på korsriddarna under 1200-talet. Vi får även träffa på blonda storbystade nazisttvillingar under titlar som “högkvartersspioner” och “dödsmaskiner”, och en och annan snäll liten skogshuggare som förbarmar sig över de mest förlorade själarna.
Det Fâsuto Sukuwaddo inte riktigt har lyckats med är det gamla vanliga: att knyta ihop säcken mot slutet. När historien egentligen verkar velat vara fokuserad på rebellstyrkorna som i raseri slogs mot ockupanterna, trots brist på vapen och uppbackning, med endast viljan om att få befria sitt Moderland som drivkraft, ringlar den istället in på en mer barnvänlig väg. Där omtanken mellan människor och en cirkusflickas fantasi kan förändra mer än bara hennes egna framtid. Där magin och inte realiteten får ge liv åt de dammiga minnena, och återföreningen är ett faktum. Dock väcker slutscenen en känsla av att den har en djupare innebörd trots allt. Även upplägget och animationerna är så otroligt vackra att man inte riktigt kan kalla det för en klyscha eller en parodi av den riktiga blodsutgjutelsen i Moskvas skogar 1942. Utan man accepterar det för vad det är; en hyllning till drivkraften och viljan att få vara fri. Oavsett om det innebär en köttslig eller själslig frigörelse.
Originaltitel: Fâsuto Sukuwaddo, First Squad; “The Moment of Truth”
Regi: Yoshiharu Ashino
Story: Aljosha Klimov, Misha Shprits
Musik: DJ Krush
