24/06 - 09

Recension av Transformers 2 – Revenge of The Fallen Skrivet av Tomb i Film, Filmrecensioner, Läsvärt | 12 kommentarer

Idag har Transformers 2 premiär. Så igår var vi och såg smygpremiären av just Transformers 2: Revenge of The Fallen. Så här är i alla fall Tombs recension av filmen.

De flesta av läsarna kan inte ha missat att denna film har varit mycket på tapeten av det vi skrivit om på Myskoteket. Jag själv har varit väldigt hypad över filmen och följt varje nyhet  som besatt. Så när man begav sig till biografen var det med höga förväntningar. Ska väl säga redan nu att precis som vanligt innehåller denna recension spoilers.

Det första man ska tänka på då man går och ser den här filmen är att det är en tolkning av Transformers. För att kunna njuta av filmen måste man kunna lägga undan sin inre fanboy som  kan alla repliker från den animerade serien. Kan man göra det får man genast en bättre film också. Annars finns det alltid något att störa sig på. Jag kommer  oundvikligen ta upp något av det här. Med det vill jag säga att filmen har både sina bra sidor och sina dåliga.

Handlingen

Kort sammanfattat är handlingen som sådan att Autobots har tillsammans med den hemliga militärenheten NEST jagat Decepticons som gömmer sig på planeten i två år. Efter en väldigt uppmärksammat slagmål mot Demolisher sätts det upp ett möte mellan ledningen och Optimus Prime. Presidentens talesman ser ingen annan anledning till att Decepticons finns kvar jorden än att Autobots fortfarande är kvar. Detta möte avlyssnas av Soundwave och då får vi även reda på vad de egentligen letar efter. En kvarlämnad skärva av The Allspark och Megatron. Han skickar ut Ravage  som stjäl Allsparkskärvan och den används för att väcka  Megatron till liv igen. Som beger sig tillbaka till deras kraschade rymdskepp Nemesis. Tidigare har Sam råkat absorbera från en mindre skärva cybertronisk information om hur man ska hitta The Matrix of Leadership. Som kan användas för att aktivera den gigantiska maskinen som förvandlar solar till energin energon. The Fallen vill använda denna maskin. Sen fortsätter handlingen från där helt enkelt.

Själva handlingen finns det en del saker som brister rent logiskt. Som hela grejen att Sam absorberar in just rätt information vid rätt tillfälle. Med rätt tillfälle menar jag förstås strax innan Megatron börjar leva igen. Sen finns det uppenbara hål som att de tog dem två år att hitta Megatron.. Men ändå kunde The Fallen avläsa att Sam hade kartan i sitt huvud. Utan att ens lyfta på sin taggiga bakdel. Men till viss del håller allt ihop ändå.

Action vs. humor

Här har vi både filmens brister och fördelar på samma gång. Actionscenerna är fartfyllda och att titta på allt är en fröjd för ögonen. Själv kan jag inte komma på någon gång då en actionscen var misslyckad. Förutom möjligen att Sam kändes tyvärr som en viss hjälte från Sagan om ringen filmerna.
Det var vid stundtals tillfällen väldigt mycket att titta på samtidigt. Alla robotar rör sig så snabbt och de har många delar som rör sig. Så nu efteråt vill man se några av scenerna ett antal fler gånger.  För att man inte hade en så stor koll på vad som egentligen hände i just den delen. Men om man säger att actionscenerna lyser starka så är humorn en svart klump i ett släckt rum.

För det är med humorn misslyckas som mest. Det finns kanske två eller tre roliga scener. Som en scen då Sams nya rumskamrat Leo ramlar och lyckas använda sin elpistol på sig själv. Man måste se det för att förstå hur roligt det var. Då kunde ingen i biografen hålla sig för skratt. Medan det var dödstyst då de står under Devastator och säger att de står under hans pung. Så tittar kameran upp och vad hänger mellan Devastators ben? Jo, två rivningsklot likt gigantiska testiklar. Det är främst sådan här humor som följer filmen helt och hållet. Köksrobotar som fiser, hundar som juckar på varandra och drogade dumma mammor.

””The testicles are in the script,” Kurtzman said. ”Well, it’s a construction machine, so you of course have wrecking balls. And Michael, immediately, of course, loved it.” ”

Vilket tar oss vidare till stereotyper. För filmen är verkligen fylld med just sådana. Vilket man främst ser i de två robotarna Skids och Mudflaps. ”The twins”. Av någon anledning har de en personlighet likt yo Mudflaps in da hood bro! Vilket de tar så långt att Skids har guldtand och ring på fingret. Dessa två var kanske något av de jobbigaste att se i filmen. En annan stereotyp är presidentens talesman som mer hamnar inom ”jag har sett din typ av karaktär i andra filmer. Du försöker alltid sätta käppar i folks hjul och mot slutet skiter alla ändå i vad du säger”.

Robotarna:

De tre robotarna som lyser starkast i denna film måste vara Prime, Bumblebee och Ravage. Prime är lite mörkare i sinnet än vad jag minns honom. Så mycket mörkare att han avrättar Decepticons från höger till vänster. Utan att blinka. (Fast av någon anledning så både spottar och blinkar robotarna i den här filmen.) Bumblebee var i stort oförändrat egentligen. Kanske att han helt plötsligt var mycket mer känslomässig mot Sam. Men som det stora fan av Decepticons jag är var jag  glad över att se att Ravage var den roboten som de faktiskt lyckades riktigt bra med. Allt Ravage gjorde hade en mening och passade honom perfekt.
Hans ledare Soundwave däremot var lite sorglig. Främst för att han under hela filmen hängde uppe i diverse satelliter. Samt att det mest ikoniska med honom, alltså hans vocoder röst.. Var helt borta. Även om det var rätt röstskådespelare på honom. Att de inte kunde göra denna lilla fanservice var en stor besvikelse.

Denna gång var det också många robotar, speciellt från Decepticons som var mundana. De såg ut som vilken robot  somhelst och föll likt flugor. Några robotar som till och med såg ut som de var karaktärer från första filmen. Blackout och Scorponok för att nämna några. Autobots var färre och även om varje karaktärer där var unik kändes de lite bortkastade. Arcee som exempelvis blev sprängd i slutet av filmen. Medan den gigantiska Devastator mer kändes som en dammsugande gigantisk sköldpadda.

Men för att sammanfatta så är Transformers 2 en riktigt bra film. Främst i hur snygg filmen är och farten. Precis som med första filmen fanns det både dåliga saker och det fanns bra saker. Där humorn misslyckas tar det visuella och kontrar stort. Filmen kan sammanfattas med detta:

Michael Bay.

Musiken finns på Spotify! Även temalåten New Divide. Vi kommer snacka mer i detalj om filmen i en kommande podcast. Vad tyckte du om filmen? Kommentera!

Du vill kanske också läsa:

• Revenge of The Fallen, handling – Spoiler varning!
• San Diego Comic-Con 2010: Torsdag!
• Det går bra för District 9