The Hunger Games

Ibland hittar man en bok några år försent. Man läser den, man hisnar åt handlingen, man lider med karaktärerna och kan inte lägga ner boken, men man vet att hade man varit några år yngre hade boken varit så mycket bättre. The Hunger Games av Suzanne Collins (Hungerspelen på svenska) är en sådan bok.

Ur ett postapokalyptiskt Nordamerika reste sig en ny nation, Panem, efter ett tidigare uppror uppdelat i tolv distrikt, ju längre bort från huvudstaden Capitol desto sämre är levnadsstandarden. Det som håller den missnöjda befolkningen spak och lydig är de av regeringen anordnade s k Hungerspelen där två barn från varje distrikt, en pojke och en flicka, skickas för att i direktsändning lyckas överleva hunger, kyla och framförallt varandra.
Boken tar sin början då 16-åriga Katniss Everdeen beslutar sig för att ta sin lillasysters plats i Hungerspelen. Hon är listig, stark, smidig och en utav de få som vågar syssla med tjuvjakt trots regeringens förbud, men hon upptäcker snart att redan innan spelen börjat finns många hinder; en deltagare måste vara attraktiv för sponsorer, för publiken och framförallt regeringen och Katniss är allt annat än en gnistrande mediepersonlighet. Först när hennes manlige distriktspartner och speldeltagare, den jämnårige Peeta, berättar att han har känslor för henne i deras förberedande TV-intervjuerna verkar sponsorerna intresserade av det olyckliga kärleksparet, för bara en deltagare kan stå som överlevare i Hungerspelen…

The Hunger Games är en otroligt spännande bok. Att följa Katniss minst sagt trumpna och praktiska överlevarnatur gör att det är svårt att inte sluka boken helt med alla grymma detaljer, alla sluga planer och inte minst varenda detalj om det totalitära samhället som en gång var Nordamerika. Dock har den en stor nackdel när man läser den som vuxen; vissa delar är klart riktade till just ungdomar. Samhällskritiken känns ibland lite väl taffligt framställd, och det som räddar de romantiska delarna av boken från att bli fåniga och överdrivna är Katniss egen lätt autistiska misstänksamhet mot Peeta. Man ska dock inte ta ifrån boken att den verkligen är spännande, att grymheterna den beskriver är fascinerande och att Katniss trots sin tjurskallighet faktiskt är en mycket intressant huvudperson. Mitt 16-åriga jag hade verkligen jublat över och älskat den här boken.

Som ytterligare fotnot kan man också nämna att boken kommer att släppas som film 2011 av filmbolaget Liongate. Än så länge finns varken skådespelare eller regissör namngedda, men Collins har berättat att hon själv kommer att ha hand om manusskrivandet. Under tiden kan man inte annat än undra hur skaparna ska med rättvisa presentera en berättelse om ungdomar som slaktar varandra medan de samtidigt ska kunna lyckas få marknadsföra den till en yngre åldergrupp…