J.K. Rowlings interaktiva Harry Potter-hemsida Pottermore har nyligen öppnats för allmänheten och det betyder att alla fans som väntat på att bli insläppta faktiskt blir det nu. Så jag gjorde mitt bästa, packade väskorna och begav mig till platform nio och trekvart.

Har saker och ting blivit bättre sen det vi lärde oss av Malins upplevelser i Pottermore? Kanske!  Även jag reagerae på själva registeringsprocessen. Warner Bros vill förstås att Pottermore ska vara för alla åldrar. Därför har de valt att lägga in en funktion där man inte själv får välja användarnamn. Vilket leder till en del rätt underliga namnförslag. Till höger ser ni några av dessa namn jag själv fick välja mellan.
WolfbaneAccio lät lovande tills jag tänkte över vad det faktiskt skulle betyda. Mirrorskull lät ju också rätt lovande. Fast skallar och matta ytor får mig att tänka på en hemskt dålig äventyrsfilm som kom ut 2008.

Det slutade i alla fall med att jag valde HowlAuror13713. Då 137 var det närmsta jag kunde komma till att det stod 1337 och gjorde allting lite så där extra fånigt.

Av någon anledning så har jag bestämt mig för att följa efter Harry Potter vart han än går. Han är en konstig prick som trollar bort fönster från ormars akvarium och av någon anledning drog han ut till en öde ö mitt ute i storm. Hur jag lyckades gömma mig i stugan har jag ingen aning om men stjäla lite guldmynt och läsa Harry Potters brev lyckades jag i alla fall göra därifrån.

Det där med Galleons är rätt konstigt. Vet inte riktigt om det var Harry Potters pengar eller mina egna jag tog ut från banken. Däremot så verkar jag ha något sorts magiskt kreditkort. Behöver inte gå till banken för att hämta ut pengar men jag betalar ändå med kontanter. Hittar jag något mynt så försvinner det in i banken också. Mycket underligt.

Köpte i alla fall en hel del böcker. Ja, från en inköpslista som jag helt sonika hittade på marken. Flera av böckerna känns rätt lovande och jag tyckte att det skulle bli kul att få läsa dem sen. Tyvärr så har inte skaparna tänkt så långt. Ett djup som jag tror hade kunnat förbättra upplevelsen något.

En annan grej jag tänkte på var att för 13g så kan jag köpa en månglob. Vad gör man ens med en månglob? Bor det folk på månen som jag borde hitta till? Ja, alltså förutom den där nazistbasen. Uh.. Shhh, det får vi inte prata om förrän de anfaller 2018!

Det där med att välja djur var svårt. Skulle jag ha en katt, padda eller uggla? Såg faktiskt direkt djuret jag ville ha dock. Nämligen sköldpaddan i hörnet. Fast den går det tydligen inte att köpa. Allt jag vill ha i världen är ju en glittrig sköldpadda!

Jag valde en brunuggla med motiveringen att de andra djuren inte kan flyga runt med mina brev. Det roliga är att även om jag hade valt en padda eller en katt så hade jag ändå haft en uggla som leverade min post. Den sitter högst upp i navigeringen och hånar en med ständiga friendrequests från främlingar eller vänner man inte har någon aning om vilka de är på grund av användarnamnen.

Nu var det dags att svara på ett par enkla frågor och se vad för sorts trollstav jag skulle få köpa. Trollstaven skulle välja mig baserat på vad svarade. Det var rätt svåra frågor för inget av förslagen på t.ex. “Do you most fear…” är något som jag faktiskt är rädd för. Så jag satt en stund och svävade ut med fantasifulla egna förklaringar till varje svar. Valde “Isolation” för det hade säkert varit rätt läskigt om väggisolering plötsligt jagade efter mig och kvävde mig.

Detta är alltså trollstaven jag blev tilldelad. Innehållet i trollstaven säger mig ingenting. Däremot så förstår jag att enhörningar är rätt sällsynta och trollstavarna är handgjorda. Vilket tar oss tillbaka till hur konstigt det är med valutan.. Kan någon förklara för mig varför en kittel av koppar är dyrare än en trollstav som man måste gå ut och leta reda på en enhörning för att kunna skapa?

More like stole one..

Sen var det i alla fall dags för att ta tåget till Hogwarts. Det var nu jag insåg att man spelar egentligen en tjuv. Då jag valde att stjäla en prefekts bricka direkt från hans egna packning medan jag stod där och väntade på tåget och observerade vad Harry Potter sysslade med. Väl inne på tåget så stal jag folks godis, lite pengar och kände mig nöjd för dagen. Det var ju dags att bli sorterad!

Sorteringen går till som sådan att man får svara på en hel del kluriga frågor och svaren är inte heller speciellt uppenbara. Så det är svårt att faktiskt styra sig in i det elevhemmet där man faktiskt vill hamna. Detta kändes lite som den viktigaste delen av Pottermore. Främst för att detta test är godkänt av J.K Rowling själv. Så aldrig mera något skabbigt test gjorda av fans. Detta var på riktigt. När jag väl svarat på alla frågor så skulle jag äntligen veta svaret på riktigt. Vilket elevhem är mitt?

Fast de gjorde ju inte saken lättare genom att ställa frågor som är för mig omöjliga att svara på. Ja, alltså som frågan om doft då jag ej har något luktsinne. Sen kan man ju lyfta lite på ögonbrynet över hur ett underligt skrik låter om man antar att det har magiskt ursprung. Är inte alla skrik som skrik?

Jag blev i alla fall sorterade in i Hufflepuff. Vilket kanske inte kändes som rätt från första början. Främst för att jag kan ärligt säga att Hufflepuff vet man ju knappt något alls om. Fast det är ju inget fel på grävlingar! Hoppades på Ravenclaw. Så jag kunde besöka Luna Lovegood under min fritid. Ack och ve denna kärlek~

När man väl blivit placerad så kan man börja gå på en del lektioner. Den första är potion class och om du är riktigt duktig kan du samla ihop poäng till ditt elevhem. Riktigt duktig var då inte jag som behövde tjugo försök innan jag lyckades med självaste träningen inför den riktiga delen. Sedan när jag provade den riktiga delen så exploderade allting. Antar att potions inte är min starka sida.

En annan viktig del av Pottermore under tiden då man slaviskt smyger efter Harry Potter är då man flyttar runt musen och klickar på diverse olika ting. Inne i biblioteket börjar böckerna flyga och i sovrummet blinkar någon lampa. Pottermore är fyllt med sådant som får en att åtminstone stanna upp lite extra och ta in världen. Fast ibland undrar man ju varför de har möss på julbordet. Känns ju inte speciellt hygienskt.

Väl inne i biblioteket plockade jag åt mig flera av de där intressanta böckerna jag snackade om. Vem vill inte läsa en bok med titeln From Egg to Inferno? Jag plockade även åt mig en liten magisk svamp medan Harry Potter tittade på en döende enhörning.

Det där med att följa efter Harry Potter började mer och mer kännas som en rätt dålig idé. Nu kröp han runt i mörka tunnlar tillsammans med sina vänner och jag kände bara att svampens effekter nog hade börjat verka. Antar att bilden är rätt självförklarande om svampens effekter. Plötsligt kändes Pottermore inte så barnvänligt längre.

När jag vaknade upp efter svampruset så hade Griffindor vunnit och jag satt nu där och undrade vad som faktiskt finns att göra nu. Harry Potter har lämnat skolan och kvar är endast jag och alla andra elever med siffror i namnet. Samtliga som i väntan på att få stalka Harry Potter lite till endast har två saker att göra. Potions, potions, potions eller duellerna med trollformler. Något som jag visat gång på gång vara en mästare på.

Ja, alltså mästare på att förlora.

För drygt en vecka sedan fick jag ännu ett mail om att jag nu kunde logga in på mitt konto och utforska sidan. Än så länge är det bara den första boken som finns tillgänglig. Där går man genom kapitel för kapitel. Varje kapitel är indelat i tre delar.

Allt eftersom man kommer längre och längre fram i boken låser man upp nya delar och information. Exempelvis så får man ta del av hur paret Dursley träffades en gång i tiden. Mer bakgrundshistoria i stil med Professor McGonagalls uppväxt. Samt information om händelseförlopp i stil med hur Voldemort egentligen tog över Professor Quirrell. Jag fick även besöka Gringotts, handla i Diagon Alley, skaffa egen trollstav och delas in i elevhem.

Mest spännande är att få sin trollstav och tilldelas ett elevhem. Du får svara på ett gäng ledande frågor som hjälper till i denna process.Några mer uppenbara om vart de leder än andra.

Min trollstav är 26 cm lång, tillverkad av ebenholts med enhörningsmitt och lätt böjbar.

Jag var löjligt nervös när sorteringshatten skulle placera mig i ett elevhem. Rädslan för att hamna i Slytherin satt i sen jag var liten (vilket jag hade farhågor om att jag skulle göra). Inte för att jag brydde mig egentligen. Det var främst principen. Inte ens när sidan laddade, innan mitt resultat skulle komma fram, hade jag den blekaste aning om vart jag skulle hamna. Det blev Hufflepuff. Inte helt oväntat kanske?  Som min mamma så fint påpekade så har jag hamnat i det elevhemmet i andra tester jag gjort under åren.

Man får även brygga trolldrycker och kasta förtrollningar. Tydligen så ska man också kunna duellera med sina vänner på sidan. Fast det är något jag ännu inte fått prova på.

Sidan i sin helhet är otroligt välgjord och fin att titta på. Dock saknas en del grejer att göra. Då jag till största delen bara bläddrade genom kapitlen. Efter varje kapitel uppmanas man lämna kommentarer om vad som kan göras bättre och ”more interaction” är en återkommande fras. Det var lite frustrerande när man var klar med första boken och ville göra mer. Fast där fanns inte så mycket. Jag ser verkligen fram emot när de låser upp den andra boken. Det här är definitivt en sida som är värd att registrera sig på i oktober!

Gästinlägg skrivet av Malin Zederfeldt. Följ henne på twitter och läs hennes blogg!

Vuxna barnböcker. Första gången jag hörde den termen slängas ut var under Small Press Expo och en kvinna sa till mig att hennes serie var en vuxen barnbok. Så min följdfråga blev automatiskt om varför hon ansåg att det var just en barnbok för vuxna? Kvinnan berättade för mig att det var ett vuxet tema men att boken var uppbyggd som en barnbok. Så jag frågade om det inte bara gjorde boken till en bok med bilder. Hon skakade på huvudet och ville inte tala mera om saken. Så jag köpte hennes bok medan hon gav mig en bitter blick. Skulle även höra av mig senare om vad jag tyckte.

Jag hörde aldrig av mig men boken finns kvar i bokhyllan. Det är en rätt deprimerande skildring av en kvinna som går runt och gör saker. Ja, mera än så behöver man inte veta. Tankarna om vuxna barnböcker hade dock infunnit sig och jag kan faktiskt säga att jag hittat en riktig definition nu.

Om något ska kallas vuxna barnböcker så måste det vara lite som att se på Doctor Who. En TV-serie som är främst riktad till barn enligt producenten. Fast där de kommer undan med sådana avsnitt som Blink och Midnight. Steven Moffat sa en gång “Children absolutely rank Doctor Who stories in order of frightening-ness – that’s what it’s about. You put the jokes in and the silly bits in for the adults and you put the scares in for the kids.” Kanske är detta något som borde, eller har börjat läcka ut till barnböckerna?

Det blev en rätt lång omväg men nu är vi i alla fall framme till den poäng jag ville göra. Om jag någon gång införskaffar ett barn. Då hade jag velat att den läste Önskeprickar av Elin Fahlstedt. Boken börjar med fyra väldigt enkla meningar. Inte skadliga eller förbryllande. Bara enkla och som sätter igång tankeverkstaden.

Min stad är en farlig plats. Viskande röster hörs i rören, ledningarna skär svarta sår i himlen. De leder till fabriken, stadens hjärta. Ingen vet vad som tillverkas där.

Sedan har vi Elins tecknande i färg. Bilderna är mörka och dystopiska. Samtidigt gömmer sig något och man fastnar sökandes på de två första sidorna. Berättelsen fortsätter och det visar sig inte vara en speciellt vanlig dag. Flickan vi lär känna fyller år och efter att hon hittar en kartongbit med instruktioner om vad hon bör göra. Ja, då börjar en resa genom den sotiga staden med alla sina skuggor. Alla sidorna som följer är mästerligt målade och de leker mycket med att lura ögat.

Önskeprickar är helt klart en bok för alla åldrar. En fröjd för ögonen. En knorr för hjärnan och ett äventyr i känslor. Läs den och be dina barn/yngre syskon läsa den.

The Hunger Games ska snart bli film, och jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Vad som dock fick mig att lugna ner mig något var den här fanskapade videon.
För er som inte är bekanta med scenen så är bakgrund som följer; Huvudpersonen i böckerna, Katniss, har kommit nära en av deltagarna i Hungerspelen, en mycket ung flicka, Rue, som påminner henne om hennes lillasyster därhemma. Dock är Hungerspelen en mycket grym lek, och konsekvenserna blir som följer…

Otroligt välspelat, och väldigt stor respekt för en av bokens viktigaste och mest rörande scener. Dessutom fruktansvärt imponerande att de själva även tonsatt sången som är så viktig i just denna scen. Om Lionsgate lyckas göra detta ens hälften så bra som den har fantrailern så ser jag verkligen fram emot filmen!

Jo, han är ett fan som efter att ha läst The Price valde att kontakta Neil Gaiman. Han ville göra en animerad kortfilm av novellen och tänka sig. Han fick svar av Neil! Nu har Salmons kommit en bra bit in i arbetet men behöver pengar för att slutföra det hela. Därför har han som många andra hobbyprojekt i världen, gått med i Kickstarters. Via Kickstarters kan man skänka en mindre summa pengar för att hjälpa till med olika projekt. Se hans video där han berättar om just kortfilmen och hans kontakt med Neil Gaiman:

The money raised through Kickstarter will be used to create all of the designs, high-end 3D models, original music, special effects & titles, as well as for the process of combining all of these elements: rendering, compositing, sound design and editing. There are also hardware and software needs in order for me to create everything at high resolution (2K) so that the finished film will be able to screen theatrically.

Verkar det som något du skulle vilja bidra pengar till?

Hon behöver inte pengarna. Så skriver hon en ny bok inom Harry Potters universum är det för att hon faktiskt vill det. Så länge hon inte sparar pengar för att åka till månen eller något liknande.