Batman and Philosophy

Batman.
En gång i tiden så var han Adam West till vardags. Han och Robin sprang omkring utrustade med Anti-Shark Repellent Spray, Robins överlägsna (och något långsökta) logiska förmåga och ljudeffekter till varje slag som träffade sitt mål. Som tur var så hände något i mitten av 80-talet, och Frank Miller lyckades få en hel värld av läsare att respektera Batman igen med Batman: The Dark Knight Returns.

Man ska inte ringakta vad Miller gjort för Batman som karaktär, men Batman and Philosophy är ändå beviset på hur mycket som har hänt med DC’s karaktär genom åren; han har gått från att vara en lönnfet pajas till att bli en komplex bild utav en visserligen mentalt nedbruten, men fortfarande kapabel och begåvad hjälte. Boken bjuder på ytterst seriösa spekuleringar kring frågor som även en nybörjare inom Gothams brottsbekämpning någon gång har frågat sig; Varför dödar inte Batman Jokern? Är det rätt av Batman att ta hjälp utav ett barn, Robin, för att bekämpa brott? Hur kan Alfred vara helt tillfreds med att bara vara betjänt, och kanske viktigast av allt för DC-fansen; Vem skulle vinna i en strid, Stålmannen eller Batman?

Nu kanske boken låter som en kavalkad utav Batman-trivia där den ena insnöade nörden efter den andra får lägga fram bevis på att Bruce knäcker Kal-El vilken dag som helst, men när professorer i filosofi får bläddra igenom tidning efter tidning så blir Batman helt plötsligt något mycket intellektuellt. Tyvärr är detta samtidigt bokens stora fördel som dess nackdel, för boken ser verkligen inte ned på sina läsare. Filosofer som Plato, Kirkegaard, Kant, Lao Tzu, Nietzsche och Foucault får alla säga sitt när det kommer till moraliska dilemman och problem i Gotham, vilket gör att boken blir rik på information och väldigt upplysande, men det är precis det som dödar läsglädjen då och då; Den är för intellektuellt krävande, och påminner i sina sämsta stunder mer om kurslitteratur än nördbibel.

Men man ska inte ta ifrån boken att den verkligen gör Batman och hans värld till en vetenskap i sig. Med korrekta referenser och citat från seriealbum (och även referenslistor för den som vill läsa mer) är det en verklig Batmanbibel där inget fenomen är för obetydligt att diskuteras med argument eller invändningar lånade av Wittgenstein, Sartre eller Heidegger. Gotham City växer sig till en rikare värld allteftersom du avverkar kapitlen, och karaktärer blir allt mer komplexa då deras mål, bakgrunder och brister belyses på ett helt nytt, lite smartare sätt.
Så, kort sagt, om du kan din Batman och tycker att filosofi är det roligaste som finns, eller om du bara vill kunna vara den mest påläste nästa gång någon påstår att Batman inte är en riktig superhjälte så är Batman and Philosophy helt klart boken för dig!