Trots att jag var ett inbitet Harry Potter-fan sedan jag var tio år gammal så var det av en ren slump som jag kom över mitt Pottermorekonto den 31/7. Jag blev självklart överlycklig när jag insåg att jag var nu en av ur miljonen som skulle få vara med och prova sidan före alla andra. Jag fick välja mitt medlemsnamn från en kort lista av alternativ, och tog ett av de lite mindre random: ”MidnightRose15”.

För drygt en vecka sedan fick jag ännu ett mail om att jag nu kunde logga in på mitt konto och utforska sidan. Än så länge är det bara den första boken som finns tillgänglig. Där går man genom kapitel för kapitel. Varje kapitel är indelat i tre delar.

Allt eftersom man kommer längre och längre fram i boken låser man upp nya delar och information. Exempelvis så får man ta del av hur paret Dursley träffades en gång i tiden. Mer bakgrundshistoria i stil med Professor McGonagalls uppväxt. Samt information om händelseförlopp i stil med hur Voldemort egentligen tog över Professor Quirrell. Jag fick även besöka Gringotts, handla i Diagon Alley, skaffa egen trollstav och delas in i elevhem.

Fortsätt läs…

Vuxna barnböcker. Första gången jag hörde den termen slängas ut var under Small Press Expo och en kvinna sa till mig att hennes serie var en vuxen barnbok. Så min följdfråga blev automatiskt om varför hon ansåg att det var just en barnbok för vuxna? Kvinnan berättade för mig att det var ett vuxet tema men att boken var uppbyggd som en barnbok. Så jag frågade om det inte bara gjorde boken till en bok med bilder. Hon skakade på huvudet och ville inte tala mera om saken. Så jag köpte hennes bok medan hon gav mig en bitter blick. Skulle även höra av mig senare om vad jag tyckte.

Jag hörde aldrig av mig men boken finns kvar i bokhyllan. Det är en rätt deprimerande skildring av en kvinna som går runt och gör saker. Ja, mera än så behöver man inte veta. Tankarna om vuxna barnböcker hade dock infunnit sig och jag kan faktiskt säga att jag hittat en riktig definition nu. Fortsätt läs…

Bra böcker som blir film till fel målgrupp kan vara rätt jobbigt. Samtidigt som man vill se något bra så har man alltid den där gnagande känslan av att snart kommer man behöva rätta till sina flaskbottnade glasögon lite extra för att säga sådana klyschor som “Boken är bättre än filmen” eller “De har ju inte förstått vad det EGENTLIGEN handlar om!”. För att inte tala om alla fangirls, all dålig fanfic och alla DeviantArtbilder som kommer få ens elitistkörtlar att pumpa en full med frustration.

The Hunger Games ska snart bli film, och jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Vad som dock fick mig att lugna ner mig något var den här fanskapade videon. Fortsätt läs…

Neil Gaiman skriver inte bara serietidningar och böcker. Precis som alla andra författare skriver han även kortare berättelser också. Många av dem är samlade och andra finns gratis på nätet. En av Christopher Salmons favoriter bland dessa noveller är The Price. (som går att hitta i Neil Gaimans Smoke and Mirrors) Berättelser om en svart katt och hur den varje natt försvarar dem från något ondskefullt. Du kan läsa novellen här men det är inte därför vi nämner detta. Så vem är Christopher Salmons då? Fortsätt läs…