(Detta reportage har tidigare publicerats i Täby Enskilda Gymnsasiums skoltidning, VOZ nummer 3 2008.)
(En UFO-disk, åh så fin den är. Dock har Serieteket flyttats några våningar i Kulturhuset och är alltså inte längre på gatuplanet. Men UFOt följde med tack och lov)
När vi kommer in och stänger ute storstaden bakom oss, möts vi av en behaglig tystnad. Trots att det även det även inne på Serieteket är fullt av lampor och färger, är det på intet vis hysteriskt eller störande. Belysningen är lagom och välplacerad, färgerna går väl ihop, och skalan ger ett lekfullt intryck. Hela väggen längs den vänstra sidan är täckt av hyllor lastade med tidskriftsamlare, vilket för tankarna till någon saga, där bokhyllorna inte sällan når ända upp till taket På bordet närmast entrén står en liten skylt som aviserar att det idag den 18/11 är Alan Moores födelsedag, och samma dag firar Serieteket tolv år.
Namnet säger väl egentligen allt – Serieteket är landets enda serie-bibliotek, dvs. här hittar man inte serierna på en liten, enskild hylla under kategorin ’ungdom’; här är det bild och bubbla som står i fokus. På kulturhusets hemsida förklarar man att syftet med Serieteket främst är att ge besökarna en större förståelse för serien som konstform. Du kan som låntagare låna hem serieböcker, slå dig ned på en stol, eller varför inte passa på att ta en paus från storstadsruset och sträcka ut dig i den färgstarkt inredda ’myshörnan’. Om du behöver hjälp, har frågor eller är ute efter något speciellt, tveka inte att fråga någon av de anställda bakom den grönlysande, ufo-inspirerade lånedisken.
Alla är inne i sitt eget, vare sig det gäller att samla på sig en bunt serier för hemlåning eller för att ta med sig bort till den stora kuddplatån i ändan av lokalen. Nästan alltid då vi besöker Serieteket är besökarna av en salig blandning.
Denna observation bekräftas då vi får tillfälle att intervjua Freddie och Anders, båda anställda på Serieteket.
Anders ’ The Shadow’ Freddie ’Dr. Octopus’
Hur hamnade ni här?
Freddie: Ja, jag är väl färskast av dom som jobbar kvar här, så jag började väl jobba för kanske tre år sedan, och det i och med en praktiktjänst. Jag läste en kurs i projektledning, på Stockholms universitet, och kom hit och jobbade på olika projekt. Sedan så fick vi utökade öppettider, ända till klockan tio, och då behövdes det folk som satt här på kvällarna, vilket ledde till att jag fick jobb här, helt enkelt.
Anders: Jag har jobbat här sen 2001, är det väl sju år. Jag var låntagare från början då Serieteket öppnade på Kocksgatan, och jag var ju intresserad av serier precis som Freddie, så det var serieintresset som drev mig hit. När Serieteket startade upp så hade dom många projekt tillsammans med arbetsförmedlingen, så att ungdomar som stod som arbetssökande fick komma ditt för projektanställning. Så jag var till en början timanställd men har sedan blivit mer och mer insyltad i Serieteket. Min officiella titel är väl då.. ’Informatör’
F: Vi var tvungna att hitta på någonting
A: Det låter ännu bättre på engelska; Public relations officer. Det som man har gjort utöver de vanliga ’bibliotektsgrejerna’ det är väl att jobba med small press expo; festivalen som vi anordnar varje år. I samband med att Freddie började arbeta här, och dom nya öppettiderna kom så sparkade vi ju igång filmvisningar.
Har ni några speciella favoriter som ni vill dela med er utav?
F: Ja, jag vet ju vad du kommer svara. Men det är så svårt med favoriter, jag tycker om så mycket serier. Dock är välskrivna superhjältar är aldrig fel alltså. Det sitter, har kommit med modersmjölken nästan.. Ja, det är bland det göttaste man kan göra; att sitta och läsa härliga superhjälteserier, när det är såpa på hög nivå. Det är fint.
A: Ja, jag började ju med superhjältar. När jag började läsa hjälteserier då var det väl fantomen där i slutet på 70-talet, efter Bamse och Bobo och sånt. Och sen var det ju, läderlappen som det ju hette då, Batman.. Men om man ska ta favoriter som man har fått i vuxen ålder så är det väl Hellboy som är störst, som jag började gilla då när dom gavs ut 1994. Sen har man väl expanderat sig lite mer till att få favoritförfattare snarare än favorittecknare. Alan Moore är ju en annan stor favorit. Han fyller ju faktiskt år idag!
F: Jo precis, det blir ju så att man plockar upp vissa författare som man tycker om, eller tecknare i vissa fall, och så plockar man upp dom titlarna, och det är väl lite så man får jobba här också. Man får ha koll på personer som jobbar industrin, för att kunna plocka ur russinen ur kakan.
Vad skulle ni vilja säga att det kommer för låntagare hit? Är det en speciell åldersgrupp eller är det blandat?
F: Det är mer varierat än vad man skulle kunna tro, alltifrån femåringar till sjuttifemåringar skulle jag vilja säga.
A: Och sedan tack vare mangavågen som har pågått under större delen av 2000-talet så är det väldigt många låntagare där som har vuxit med uppgiften så att säga; dom som har kommit in och bara lånat dragonball och liknande serier har börjat lånt ett oerhört varierat spektra av serier.
F: Det är ju vissa titlar som kommer in, Dark night, Returns, Watchmen, V för vendetta, är uppe på hyllan i några minuter innan de är utlånade igen, det är sällan de är inne i mer än en dag alltså.
A: Seriebevakningen i svenska medier är ganska påver, men så fort man skriver om någon serie, Charles Burns ’Black hole’, fick ju en hel sida i DN kultur, så är ju den utlånad ett par månader framåt. Och samma sak om det är något som recenseras
F: Liksom Einsteins fru, av Liv strömqvist, den var också omskriven, och sedan får den jättelång reservationskö. Det skulle räcka med en sida i månaden tycker jag. Det skulle göra en väldigt stor skillnad.
A: Anneli Furmark är ju populär, och det är ju en bra grej med den senaste vågen av svenska serier att det är många damer som tecknar nu. Och det är bra, delvis för att det bidrar till ett bredare spektra av serieberättelser. Men även när man söker på ex. superhjälteserier är de nästan alltid också utlånade, mangrant. Så om man ska ta tre i topp blir det väl manga, svenskt och superhjälteserier.
Det här med urval, när ni köper in serier och böcker och så, hur går det till? Handlar det om efterfrågan?
F: Till viss del; Vi tar in inköpsförslag förstås och sen så går vi igenom det och då gäller den här inköpsprincipen; 30% mainstream och 70% mer alternativt, och sen försöker vi sprida vidare så att vi täcker de flesta områden. Amerikanska serier, europeiska serier och asiatiska serier är de tre stora serieområdena.
A: Treklövern kallar vi det. Vi som köper in har lite olika preferenser och specialiseringar förstås. Många som köper in böcker, alltså vanliga böcker med text, till biblioteken i runtom i Sverige utgår ganska mycket ifrån rekommendationen, vad jag förstår, från bibliotekstjänst. Dom har lektörer som läser böckerna och ger dem omdömen. Och sen verkar ju tyvärr ganska många nöja sig med det. Det som vi gör är att även prenumerera på en rad olika facktidskrifter, från Frankrike, Sverige, Danmark och USA. Som till exempel The Comics Journal som har en väldigt bra utblick över hela serie klimatet världen över då.
F: Man håller sig ajour inom världen. Och håller koll vilka som är de hetaste serieböckerna just nu.
För den som är insnöad i mainstream-kategorin är det alltså ett smart val att komma hit?
A: Det är det vi strävar efter. Att det ska gå att hitta mer alternativa grejer här. Det som vi måste jobba mer på är att få fler som kan få katalogisera böcker för det tar ett tag innan de kommer ut på hyllorna. Kristiina måste göra katalogposterna själv. Även om det har blivit bättre de senaste åren så är det flera som köper in bra serier nu än när Serieteket började.
F: Punkt medis.
A: ..Är ju bra. Men de köper in rätt bra grejer på Huvudbiblioteket också. Dieselverkstan är väldigt bra. Det är lite roligt och se hur de, ofta när vi har köpt in en bok, också får upp den på hyllan efter ett par veckor.
F: Fast så är det ju ännu mer med punkt medis. Om vi tycker något är bra så är det ok för dem att köpa in det. Då har det genomgått en någon slags kvalitetsprövning.
En sådan här lite torrare fråga. Ni ska ju flytta. Vill ni berätta lite om flytten, var ni kommer hamna?
A: Det är en lite ångestladdad fråga för oss.
F: Vi kommer alltså att flytta upp till plan två i Kulturhuset och samsas med Läsesalongen, som har en stor lokal. Och vi stänger i mitten av december och öppnar igen i slutet av januari, lördag den 24e. Själva lokalbytet innebär både för och nackdelar. Det kan nog bli väldigt bra.
A: Vi kommer ju att sträva efter att inte bara smälta in i läsesäsongen, utan också se till att forstsätta vara en slagkraftig egen avdelning. På samma sätt som de nu har en filmavdelning så kommer vi vara serieavdelning, men ännu mer kvalificerat genom att vi kommer jobba kvar på Serieteket, personalen. Det är svårt att säga exakt hur det kommer att bli, men vi strävar efter att fortsätta bibehålla vår särart som serietek.
F: Vi får jobba på att ha fler miniutställningar, lyfta fram olika genrer då och då, så att det roterar. Vi vill att folk ska läsa mer serier!
Tänkte jag avsluta med en lite kul fråga, om ni vore en seriefigur eller en serie, vilken skulle ni vara då?
F: Det där är en svår fråga. Sist jag fick den så svarade jag Doktor Octopus, för han verkar vara en sån skön snubbe. Livsnjutare, lite rundlagd, och så har han sköna armar som kan hämta kall öl i kylen och sådär . Men då var en nuvarande kollega på mig och sa, ”men han är ju psykotisk.” Så jag jag vet inte. Måste hitta på en ny.
A: Det beror ju på vilket humör man är på förstås. Men jag fick en smickrande kommentar i somras. Jag ställde upp några böcker i mangahyllan så stod han, mannen som numera är gift med Hergés änka, utanför med Kristiina och sa, ”men han ser ju ut att kunna vara med i en serie av Mike Mignola.” Det kändes ju bra. Sen mörkare dagar då vill man vara The Shadow kanske.
F: Det var en fin komplimang. Det känns som om det är mer sällan än ofta man kommer till en arbetsplats eller ett företag där de anställda verkligen står och kämpar för vad de skyltar om. De anställda på Serieteket är verkliga eldsjälar, och vi hoppas på att de med sitt brinnande intresse och engagemang lyckas värva nya entusiaster, som kan sprida budskapet vidare: Serier är konst, som alla bör ta del av! Sista helgen i april är det small press expo. Då blir det amerikanskt och självbiografiskt tema. ”Det blir stort, större än någonsin!”
Text: Malin Abrahamsson
Intervju: Hannah Rutqvist och Malin Abrahamsson
Foto: Hannah Rutqvist
