Bakom Varje Linje är en intervjuserie där Myskoteket intervjuar kända och mindre kända serietecknare om konsten att vara serietecknare.

Berätta lite om dig själv för våra läsare!
Jag är Alex Noriega, en 29-årig illustratör från Barcelona. Jag brukar kalla mig själv illustratör men i verkligheten är jag många saker, “I’m a rock, I’m an island”, Skojar bara!

De senaste åtta åren har jag jobbat i modebranchen med att designa T-shirts och jag hatar det otroligt mycket. Jag hoppas alla modemärken bränns i helvetet, förutom “Sirena Con Jersey”, de kan få vara kvar.

Jag är fortfarande singel och jag tror det beror på att jag hatar tanken på att behöva enas med någon annan än mig själv i mina beslut. Det är tillräckligt jobbigt att försöka övertala mig själv att göra saker. Min engelska är begränsad men med tanke på att det är mitt tredje språk så är jag ganska bra. Jag är socialt handikappad.

Hur startade ditt intresse för serier?
Min farfar var landskapsmålare på sin fritid och han brukade ta med mig när jag var fyra år för att rita. Jag kommer fortfarande ihåg när han skissade i sitt block, jag kunde titta på när han ritade i timmar trots att jag bara var fyra. Jag kan fortfarande komma ihåg det väldigt tydligt.  De första serierna jag kommer ihåg var bland annat det veckoutgivna satiriska magasinet “El Jueves”, ett spanskt magasin som mina föräldrar brukade läsa (Jag älskar det fortfarande).

Som du kan se så har jag ritat nästan hela mitt liv. Jag kommer ihåg när jag var 10 år och redan undrade om jag skulle rita serier eller måla. Jag kände till Picasso , Miró och några konstnärer till som jag verkligen gillade. Jag kan inte minnas att jag velat bli något annat. En kort period ville jag spela schack, men det kom jag över ganska fort.

Vad har du för egna favoritserier?
Massor! I tryckta medium har jag läst jag en hel del “The Far Side” av Gary Larson (Du måste älska hans humor). Jag gillar även Sascha Hommer mycket, han har publicerat ett par grafiska noveller och båda är underbara. Adrian Tomine, Jason… MASSOR. När det kommer till webserier så är jag ingen expert. Jag har börjat följa några få nu på sistone, det finns en hel del talang där ute. Jag läser “Cyanide and Happiness”, “Alberto Montt”, “Bellen” av Box Brown, “Cat and Girl” och “Thingpart”

Hur fick du idéen till “Stuff No One Told Me”?
Jag hade tänkt göra en daglig seriestrip rätt länge och när idéen till “SNOTM” kom så peppade jag helt enkelt mig själv till att fullfölja det. Konceptet är väldigt enkelt och är inte direkt något nytt heller, men det är roligt att göra och lätt att tänka på under vardagen.

Under en explosionsartad tid har mängder med människor börjat läsa din serie. Hur ser du på den respons du fått och hur har den påverkat dig?
Jag har runt 10.000 RSS prenumeranter, det har varit helt galet hittills. Jag trodde aldrig att jag skulle få så bra respons, speciellt inte så snabbt! Jag har bara arbetat med serien i några månader och jag får epost varje dag från personer som skriver hur de älskar serien och att de berörts på ett eller annat sätt. Det har inte påverkat mitt vardagliga liv (ännu) men jag hoppas att alla positiva kommentarer kommer leda till att jag på något sätt kan leva på att rita serier och göra böcker. Det skulle vara fantastiskt!

Vad kommer först när du gör serien, visdomsorden eller illustrationen?
Det brukar vara texten först, jag försöker komma på saker som är relevant och aktuellt för mig. Jag försöker att vara ärlig mot mig själv och prata om saker som betyder något eller som jag trycker är roligt. Så först tänker jag på en fras och sen föreställer jag mig hur den ser ut. Eftersom jag inte har ett fast karaktärsgalleri så kan jag jobba ganska fritt med bilder jag tycker är intressanta. Men jag försöker hålla det relevant, jag gillar inte att prata utan anledning.

Har du någon egen favorit av de hittills publicerade serierna?
Hmmm det är svårt, en personlig favorit är “You can’t get rid of your fears but you can learn to live with them” . . . Jag gillade slutresultatet!

Hur ser framtiden ut för “Stuff No One Told Me”, vad har du för planer?
Jag kan se två möjligheter, Den första är att göra serien under ett år och sedan släppa en inbunden bok med de bästa serierna. Den andra är att ändra tonen på serien till något mer sarkastiskt bit för bit och ha en lucka öppen där jag kan prata om allt som är roligt eller bara intressant. Jag är ganska säker på att om jag fortsätter att bara ha “visdomsord om livet” så kommer det bli tråkigt väldigt snabbt. Så jag är medveten om att jag måste utveckla idéen, det är en spännande utmaning.

Och så för att avsluta, vart kan man få den bästa koppen te?
Jag vet inte, jag är ingen te person och Spanien är ett kaffeland.. Jag dricker ton med kaffe om det hjälper?

Alex Noriega / “Stuff No One Told Me”
http://stuffnoonetoldme.blogspot.com/

Transcript of “Behind Every Line: Alex Noriega”
A picture on a tumblr feed was all I needed, then I got hooked. “Stuff No One Told Me” is a webcomic about the world, everything that is difficult, everything that is wonderful. And most of all “Stuff No One Told Me” is small simple wisdoms from everyday life combined with wonderful drawings. Alex Noriega is the man behind this comic and I decided to interview him about his intreats in comics and how he see upon the future of his new webcomic

Tell the readers a bit about yourself
I´m Alex Noriega, a 29 years old illustrator from Barcelona. I like to call myself an illustrator, but in reality I´m many things: I´m a rock, I´m an island. Kidding!

For the last 8 years I´ve been working in the fashion industry designing T-shirts and I hate it with all my soul. I hope all fashion brands burn in hell except “Sirena Con Jersey”, they can stay. I´m still single and I think it´s because I hate the idea of having to agree with someone else but me in all my decisions. It´s already hard to convince myself to move my ass.My english grammar and spelling skills are very limited, but considering english is my 3rd language I´m doing pretty good. I´m socially handicapped.

How did your interest for comics start?
My grandfather was a landscape painter in his free time and he used to take me out with him when I was 4 to draw. I still remember him sketching on his pad. I could look at him draw for hours, although I was just 4, I still remember it very clearly. Then, the first comics that I remember were among others the weekly satirical magazines “el jueves”, a spanish magazine that my parents used to read (I still love it).

As you can see I´ve been drawing pretty much always. I remember being 10 and already wondering if I should draw comics or paint. I already knew Picasso, Miró and a few more painters that I really liked. I can´t remember wanting to be anything else in my life. Well, for a short period I wanted to play chess. But it faded away pretty fast.

Do you have any favorite comics?
Lots! In print I´m reading a lot of “the far side” by Gary Larson lately (you gotta love his sense of humor), I also like Sascha Hommer a lot, he published a couple graphic novels and both are wonderful. Adrian Tomine, Jason… LOTS. Regarding webcomics, I´m not an expert, I´ve started to follow a few just lately, but there great talents out there. I read “Mythfits”, “Cyanide and Happiness”, “Alberto Montt”, “Bellen by Box Brown”, “Cat and Girl”, “Thingpart”

How did you get the idea for “Stuff No One Told Me”
I´ve been thinking about making a daily comic for some time, and when the idea of SNOTM came to me I simply pushed myself into doing it. The concept is very easy and it isn´t anything new, but I guess it´s fun to do and easy to think about in a daily basis for me.

In a short period of time lots and lots of people have start to read your comic. What’s your view on the response you have gotten from the community, has it effected you in any way?
I have around 10.000 RSS subscribers,It´s been crazy so far. I never expected such a great response, especially not so fast! I´ve just been doing the comic for a couple months and I get emails everyday from people telling me that they love it, and that it touched them somehow. This hasn´t really changed my day to day life (yet)… but I´m hoping this great response will lead to a change where I can some how live just drawing comics and making books. That´d be great.

What comes first when you make your comics, the wisdoms or the illustration?
It´s usually first the text. I try to come up with something relevant for me at that time, I try to be honest with my self and talk about things that matter or I find very funny. So, first I think of a phrase then I picture it in my mind. SInce I´m not working with a closed set of characters or anything like that, I can work very freely and wander around anything that I find interesting… I try to make sure that it´s relevant to me, though. I don´t like to speak with no particular reason.

Do you have any favorite of your published comics?
Hmmmm, that´s hard. I would say my favorite so far is “you can´t get rid of your fears but you can learn to live with them”… I like how it came out.

Whats the future like for “Stuff No One Told Me”, What plans do you have?
Well, I see clearly two possibilities. One, just making the comic for a year or so and then publish a hardcover book with the best cartoons. And two, changing the tone of the comic to something more satirical little by little and keep it a “window” where I can talk about anything that might be funny or interesting no matter what. I´m pretty sure that if I keep it simply as some sort of “life advices” it will be boring after a very short time… so, I´m aware that I have to change it. Its a great challenge.

And finally, Where can you get the best coup of tea?
Don’t know, I’m not a tea person and Spain is a coffee country, I drink tons of coffee if that helps!

André Hedetoft är någonting väldigt originellt inom den svenska filmscenen, och något väldigt intressant för oss på Myskoteket. Som självutnämnd Geek Movie Director håller han på med ett filmprojekt med nära anknytning till det som ligger många av oss varmast om hjärtat; superhjältar.
Här berättar Hedetoft om sin framtida serie Extraordinaries! men också om vad du kan göra för att hjälpa till med projektet, samt ger lite tips till alla amatörfilmare där ute som  också har sina egna filmdrömmar att uppfylla.

Kan du först presentera dig själv och sedan berätta lite om ditt projekt för Myskotekets läsare?

Hej! Mitt namn är André Hedetoft och jag är en 26 år gammal filmregissör. Jag föddes 7 veckor förtidigt i en hiss och fick spendera mycket tid på sjukhus när jag växte upp. Där fann jag min räddning i nördkulturen. För ett tag sedan kombinerade jag min kärlek för nördkulturen med min livslånga dröm att göra filmer jag själv hade velat se och gav ett löfte:

“När jag har 1000 fans så ska jag tatuera in Geek Movie Director på mig själv och sedan göra en superhjälte-serie som ska spridas över hela världen, helt gratis, på internet.”

Vi fick fansen.
Jag gjorde tatueringen.

Nu, 2010, är det äntligen dags för “Extraordinaries!” att komma till liv.

Du rör dig ofta med begreppet “geek movie”, men hur skulle du definiera det?

Jag brukar se min tatuering som Geek + Movie Director så i den bemärkelsen är ju Geek Movies helt enkelt de filmer som jag själv skulle vilja se… Sen har jag ju en förkärlek till filmer som rör sig i och runt nördkulturen på ett eller annat sätt.

Din film/serie Extraordinaries ser ju onekligen ut att bli snygg, men kan du berätta lite närmare om handlingen för oss nyfikna?

“Extraordinaries!” handlar om en ung föräldralös flicka skakad av den brutala misshandeln som gjort att hennes lillebror hamnat i koma nu spelar in ett meddelande på YouTube. En vädjan, till vanliga människor, precis som du och jag, att inte längre bara passivt titta på när orättvisor härjar utan istället göra något extraordinärt… precis som hon tänker göra.

Vilka förutom du är inblandade i projektet?

En hel massa underbara passionerade geeks runt om i hela världen. Efterhand som projektet går framåt kommer jag att presentera dem en och en på min blog.

Vad kan man som privatperson göra för att hjälpa dig och Extraordinaries?

“Extraordinaries!” är ett mega-lågbudget projekt som görs av ett gäng passionerade geeks som lägger in tid och utrustning för att få vår orörda historia och vision att komma till liv.

Om man tycker om projektet så är här 3 saker man kan göra för att hjälpa till:

1. Följ med på hela äventyret på min blog www.andrehedetoft.com

2. Sprid introduktionsfilmen till alla som du tror kan vara intresserade.

3. Förbeställ på www.indiegogo.com/extraordinaries 1 av 1000 signerade, numrerade, extremt limiterade special edition DVDs med massor av exklusivt material och få ditt namn i DVD sluttexterna under “Extraordinary People”.

Får vi på Myskoteket vara fräcka nog att be dig att berätta något helt nytt om Extraordinaries just för oss?

Självklart. Planen är att första säsongen kommer att vara 5 avsnitt på 4 min styck som kommer att filmas i sommar och släppas en gång i veckan under en månads tid i slutet på detta året. Det kommer att vara en hel historia som berättas, men samtidigt är den bara början…

Har du några tips till läsare som kanske vill göra sina egna filmer om produktion, ekonomi eller bara riktigt, riktigt bra inspirationskällor?

Det har aldrig varit enklare att skapa en relation till din publik, hitta folk att samarbeta med samt finansiera ditt kreativa projekt som det är idag med hjälp av internet. Du har inte längre någon ursäkt att inte genomföra ditt drömprojekt. Just do it!

På min blog http://www.andrehedetoft.com/blog/2010/3/20/buff-filmfestival-seminar.html finns där en hel massa länkar till andra likasinnade filmskapare som tagit hjälp av internet för att förverkliga deras drömmar – där har du en bra inspirationsstart.

Förutom det skulle jag rekommendera alla att starta sin egen blogg, twitterflöde eller facebookgrupp och börja att skapa en relation med sin publik genom att dela med sig. Det är aldrig för tidigt att börja.

Lycka till och hör gärna av er till mig personligen så ger jag tips under färden.

Vilka filmer såg du själv som barn? Vad har inspirerat dig i ditt filmskapande?
Jag kommer fortfarande ihåg när jag såg Jurassic Park på bio för första gången. Jag satt hopklämd mellan mina föräldrar med händerna för ögonen halva tiden. Vettskrämd men otroligt fascinerad. Det var precis i det ögonblicket jag visste att det var detta jag ville göra i resten av mitt liv.

Och så för att avsluta, vart kan man få den bästa koppen té?
Det där skulle jag tyvärr inte veta något om då jag är en otrolig kaffe-nörd.
Men den bästa koppen kaffe? Den första koppen på morgonen, oavsett var.

Vi tackar André Hedetoft för intervjun, och hoppas att du, käre läsare, känner behovet att besöka Hedetofts blogg för att ta reda på lite mer eller bara följa ännu en mysig, smånördig blogg. I övrigt kan vi bara bjuda den väldigt snygga teasern till Extraordinaries! och hoppas på att ert och vårt engagemang gör serien till något fantastiskt!

(En UFO-disk, åh så fin den är. Dock har Serieteket flyttats några våningar i Kulturhuset och är alltså inte längre på gatuplanet. Men UFOt följde med tack och lov)

När vi kommer in och stänger ute storstaden bakom oss, möts vi av en behaglig tystnad. Trots att det även det även inne på Serieteket är fullt av lampor och färger, är det på intet vis hysteriskt eller störande. Belysningen är lagom och välplacerad, färgerna går väl ihop, och skalan ger ett lekfullt intryck. Hela väggen längs den vänstra sidan är täckt av hyllor lastade med tidskriftsamlare, vilket för tankarna till någon saga, där bokhyllorna inte sällan når ända upp till taket På bordet närmast entrén står en liten skylt som aviserar att det idag den 18/11 är Alan Moores födelsedag, och samma dag firar Serieteket tolv år.

Namnet säger väl egentligen allt – Serieteket är landets enda serie-bibliotek, dvs. här hittar man inte serierna på en liten, enskild hylla under kategorin ’ungdom’; här är det bild och bubbla som står i fokus. På kulturhusets hemsida förklarar man att syftet med Serieteket främst är att ge besökarna en större förståelse för serien som konstform. Du kan som låntagare låna hem serieböcker, slå dig ned på en stol, eller varför inte passa på att ta en paus från storstadsruset och sträcka ut dig i den färgstarkt inredda ’myshörnan’. Om du behöver hjälp, har frågor eller är ute efter något speciellt, tveka inte att fråga någon av de anställda bakom den grönlysande, ufo-inspirerade lånedisken.

Alla är inne i sitt eget, vare sig det gäller att samla på sig en bunt serier för hemlåning eller för att ta med sig bort till den stora kuddplatån i ändan av lokalen. Nästan alltid då vi besöker Serieteket är besökarna av en salig blandning.

Denna observation bekräftas då vi får tillfälle att intervjua Freddie och Anders, båda anställda på Serieteket.

Anders ’ The Shadow’                                                            Freddie ’Dr. Octopus’

Hur hamnade ni här?
Freddie: Ja, jag är väl färskast av dom som jobbar kvar här, så jag började väl jobba för kanske tre år sedan, och det i och med en praktiktjänst. Jag läste en kurs i projektledning, på Stockholms universitet, och kom hit och jobbade på olika projekt. Sedan så fick vi utökade öppettider, ända till klockan tio, och då behövdes det folk som satt här på kvällarna, vilket ledde till att jag fick jobb här, helt enkelt.
Anders: Jag har jobbat här sen 2001, är det väl sju år. Jag var låntagare från början då Serieteket öppnade på Kocksgatan, och jag var ju intresserad av serier precis som Freddie, så det var serieintresset som drev mig hit. När Serieteket startade upp så hade dom många projekt tillsammans med arbetsförmedlingen, så att ungdomar som stod som arbetssökande fick komma ditt för projektanställning. Så jag var till en början timanställd men har sedan blivit mer och mer insyltad i Serieteket. Min officiella titel är väl då.. ’Informatör’
F: Vi var tvungna att hitta på någonting
A: Det låter ännu bättre på engelska; Public relations officer. Det som man har gjort utöver de vanliga ’bibliotektsgrejerna’ det är väl att jobba med small press expo; festivalen som vi anordnar varje år. I samband med att Freddie började arbeta här, och dom nya öppettiderna kom så sparkade vi ju igång filmvisningar.

Har ni några speciella favoriter som ni vill dela med er utav?
F: Ja, jag vet ju vad du kommer svara. Men det är så svårt med favoriter, jag tycker om så mycket serier. Dock är välskrivna superhjältar är aldrig fel alltså. Det sitter, har kommit med modersmjölken nästan.. Ja, det är bland det göttaste man kan göra; att sitta och läsa härliga superhjälteserier, när det är såpa på hög nivå. Det är fint.
A: Ja, jag började ju med superhjältar. När jag började läsa hjälteserier då var det väl fantomen där i slutet på 70-talet, efter Bamse och Bobo och sånt. Och sen var det ju, läderlappen som det ju hette då, Batman.. Men om man ska ta favoriter som man har fått i vuxen ålder så är det väl Hellboy som är störst, som jag började gilla då när dom gavs ut 1994. Sen har man väl expanderat sig lite mer till att få favoritförfattare snarare än favorittecknare. Alan Moore är ju en annan stor favorit. Han fyller ju faktiskt år idag!
F: Jo precis, det blir ju så att man plockar upp vissa författare som man tycker om, eller tecknare i vissa fall, och så plockar man upp dom titlarna, och det är väl lite så man får jobba här också. Man får ha koll på personer som jobbar industrin, för att kunna plocka ur russinen ur kakan.

Vad skulle ni vilja säga att det kommer för låntagare hit? Är det en speciell åldersgrupp eller är det blandat?
F: Det är mer varierat än vad man skulle kunna tro, alltifrån femåringar till sjuttifemåringar skulle jag vilja säga.
A: Och sedan tack vare mangavågen som har pågått under större delen av 2000-talet så är det väldigt många låntagare där som har vuxit med uppgiften så att säga; dom som har kommit in och bara lånat dragonball och liknande serier har börjat lånt ett oerhört varierat spektra av serier.
F: Det är ju vissa titlar som kommer in, Dark night, Returns, Watchmen, V för vendetta, är uppe på hyllan i några minuter innan de är utlånade igen, det är sällan de är inne i mer än en dag alltså.
A: Seriebevakningen i svenska medier är ganska påver, men så fort man skriver om någon serie, Charles Burns ’Black hole’, fick ju en hel sida i DN kultur, så är ju den utlånad ett par månader framåt. Och samma sak om det är något som recenseras
F: Liksom Einsteins fru, av Liv strömqvist, den var också omskriven, och sedan får den jättelång reservationskö. Det skulle räcka med en sida i månaden tycker jag. Det skulle göra en väldigt stor skillnad.
A: Anneli Furmark är ju populär, och det är ju en bra grej med den senaste vågen av svenska serier att det är många damer som tecknar nu. Och det är bra, delvis för att det bidrar till ett bredare spektra av serieberättelser. Men även när man söker på ex. superhjälteserier är de nästan alltid också utlånade, mangrant. Så om man ska ta tre i topp blir det väl manga, svenskt och superhjälteserier.

Det här med urval, när ni köper in serier och böcker och så, hur går det till? Handlar det om efterfrågan?
F: Till viss del; Vi tar in inköpsförslag förstås och sen så går vi igenom det och då gäller den här inköpsprincipen; 30% mainstream och 70% mer alternativt, och sen försöker vi sprida vidare så att vi täcker de flesta områden. Amerikanska serier, europeiska serier och asiatiska serier är de tre stora serieområdena.
A: Treklövern kallar vi det. Vi som köper in har lite olika preferenser och specialiseringar förstås. Många som köper in böcker, alltså vanliga böcker med text, till biblioteken i runtom i Sverige utgår ganska mycket ifrån rekommendationen, vad jag förstår, från bibliotekstjänst. Dom har lektörer som läser böckerna och ger dem omdömen. Och sen verkar ju tyvärr ganska många nöja sig med det. Det som vi gör är att även prenumerera på en rad olika facktidskrifter, från Frankrike, Sverige, Danmark och USA. Som till exempel The Comics Journal som har en väldigt bra utblick över hela serie klimatet världen över då.
F: Man håller sig ajour inom världen. Och håller koll vilka som är de hetaste serieböckerna just nu.

För den som är insnöad i mainstream-kategorin är det alltså ett smart val att komma hit?
A: Det är det vi strävar efter. Att det ska gå att hitta mer alternativa grejer här. Det som vi måste jobba mer på är att få fler som kan få katalogisera böcker för det tar ett tag innan de kommer ut på hyllorna. Kristiina måste göra katalogposterna själv. Även om det har blivit bättre de senaste åren så är det flera som köper in bra serier nu än när Serieteket började.
F: Punkt medis.
A: ..Är ju bra. Men de köper in rätt bra grejer på Huvudbiblioteket också. Dieselverkstan är väldigt bra. Det är lite roligt och se hur de, ofta när vi har köpt in en bok, också får upp den på hyllan efter ett par veckor.
F: Fast så är det ju ännu mer med punkt medis. Om vi tycker något är bra så är det ok för dem att köpa in det. Då har det genomgått en någon slags kvalitetsprövning.

En sådan här lite torrare fråga. Ni ska ju flytta. Vill ni berätta lite om flytten, var ni kommer hamna?
A: Det är en lite ångestladdad fråga för oss.
F: Vi kommer alltså att flytta upp till plan två i Kulturhuset och samsas med Läsesalongen, som har en stor lokal. Och vi stänger i mitten av december och öppnar igen i slutet av januari, lördag den 24e. Själva lokalbytet innebär både för och nackdelar. Det kan nog bli väldigt bra.
A: Vi kommer ju att sträva efter att inte bara smälta in i läsesäsongen, utan också se till att forstsätta vara en slagkraftig egen avdelning. På samma sätt som de nu har en filmavdelning så kommer vi vara serieavdelning, men ännu mer kvalificerat genom att vi kommer jobba kvar på Serieteket, personalen. Det är svårt att säga exakt hur det kommer att bli, men vi strävar efter att fortsätta bibehålla vår särart som serietek.
F: Vi får jobba på att ha fler miniutställningar, lyfta fram olika genrer då och då, så att det roterar. Vi vill att folk ska läsa mer serier!

Tänkte jag avsluta med en lite kul fråga, om ni vore en seriefigur eller en serie, vilken skulle ni vara då?
F: Det där är en svår fråga. Sist jag fick den så svarade jag Doktor Octopus, för han verkar vara en sån skön snubbe. Livsnjutare, lite rundlagd, och så har han sköna armar som kan hämta kall öl i kylen och sådär . Men då var en nuvarande kollega på mig och sa, ”men han är ju psykotisk.” Så jag jag vet inte. Måste hitta på en ny.
A: Det beror ju på vilket humör man är på förstås. Men jag fick en smickrande kommentar i somras. Jag ställde upp några böcker i mangahyllan så stod han, mannen som numera är gift med Hergés änka, utanför med Kristiina och sa, ”men han ser ju ut att kunna vara med i en serie av Mike Mignola.” Det kändes ju bra. Sen mörkare dagar då vill man vara The Shadow kanske.
F: Det var en fin komplimang. Det känns som om det är mer sällan än ofta man kommer till en arbetsplats eller ett företag där de anställda verkligen står och kämpar för vad de skyltar om. De anställda på Serieteket är verkliga eldsjälar, och vi hoppas på att de med sitt brinnande intresse och engagemang lyckas värva nya entusiaster, som kan sprida budskapet vidare: Serier är konst, som alla bör ta del av! Sista helgen i april är det small press expo. Då blir det amerikanskt och självbiografiskt tema. ”Det blir stort, större än någonsin!”

Text: Malin Abrahamsson
Intervju: Hannah Rutqvist och Malin Abrahamsson
Foto: Hannah Rutqvist

Kul att du kunde hitta en lucka i ditt väldigt upptagna liv för att ställa upp på det här Kapten Nova…

Så för de inte så insatta, skulle du kunna berätta lite om dig själv?
Jag är kapten Niklas Nova, den populäraste planetpolisen i åldersgruppen 12-16 år! Jo, jag vet att min farfar, Folke Nova, var den mest populära och beundrade planetpolisen alla kategorier och genom alla tider, men nu är det jag som för familjetraditionerna vidare – Ingen fara är för farlig, ingen svårighet för svår! Följ mina äventyr på ström 333, ”I händelsernas centrum med Planetpolisen”!

Så du är planetpolis, korrekt? Vad gör en sådan exakt?
Vilken fråga! Planetpolisen är alltid på plats, alltid redo och alltid att lita på! Vi är galaxens första försvarslinje mot planetomfattande katastrofer och superskurkar av alla slag. Planetpolisen har alltid publikens bästa för ögonen och är förebilder för barn och vuxna över hela galaxen. Använd inte droger! Rapportera alltid kontakt med icke-mänskliga livsformer!

Är det svårt att bli planetpolis? Antar att man börjar som kadett?
Det är vansinnigt svårt att bli planetpolis, att komma in på planetpolisakademin kräver omfattande tester av fysisk, psykisk och inte minst social förmåga. Under utbildningen är man kadett och om man klarar av de kontinuerliga proven (skytte, akrobatik, vitsig dialog, ledtrådsanalys, visuell medvetenhet, och många många fler – Tomheten vad många prov det är!) så får man följa en erfaren planetpolis med på enklare uppdrag – och om man klarar av det kanske man kan få ett eget segment på ström 333 en vacker dag! Som jag.

Så ditt liv är alltid fyllt med äventyr har jag uppfattat det som.. Något du nyligen upplevt som du känner för att dela med dig av?
Ojojoj, det är det ena äventyret efter det andra, jag har svårt att komma ihåg vad jag gjorde sist. Vi undsatte befolkningen på Megizon 5 tror jag, planetomfattande översvämning, väldigt bra bilder på flodvågor och sånt. Innan dess var det väl Erasmus Noll, den Matematiske Marodören, som försökte stjäla alla primtal, men det satte vi stopp för. Primtal är väldigt viktiga tydligen, Tomheten vet varför. Inte tyckte jag bilderna var så särskilt strömmässiga heller, multidimensionell topologi och imaginära tal gör sig inte så bra på bild.

Har du någon förebild?
Som jag alltid brukar säga, det är bättre att vara en förebild än att ha en – inom Planetpolisen gäller det att vara självständig! Att många andra ser upp till mig betraktar jag bara som naturligt.

Så vem skulle du anse vara din ärkefiende?
Doktor Omega, får man väl säga. Ja doktor Omega junior alltså, den ursprunglige doktor Omega kolade ju vippen för ett par å-cykler sen.  Och junior tog jag fast och satte i simuleringskammare för ett tag sen. Tråkigt egentligen. Han var en bra ärkefiende, tittarna gillade honom. Nuförtiden känns det lite… tomt. Asta Asteroid, Zylia, Drottningen av Pluto, Hax och Rax Ressers Rymdpiratliga… det är inte riktigt samma sak. Kanske dags att skaffa sig en ny ärkefiende. Nån som RFS Ihärdig, det vore drömmen. Galaxens mest eftersökta autonoma AI vore en värdig fiende!

Rymdmonster då? Vilket är det värsta att träffa på i en mörkgränd?
Tja, det enda och värsta rymdmonster som vi stött på i galaxen hittills är ju Galaxätaren, och den tog min farfar hand om. Fast jag skulle inte ha något emot att gå en runda mot den besten om den bestämde sig för att komma tillbaka, jag är då minst lika tuff som farfar!

Vilken kod är den värsta? Hur många finns det?
Kod 18, ”Hot mot hela RTSV”, ja Rymd-Tid-Sannolikhetsväven alltså, det är det absolut bästa, jag menar värsta. Då måste planetpolisen finnas på plats inom 30 s-cykler. Annars finns det alldeles för många koder för att man ska orka hålla reda på dem allihop, min IA tar hand om det där.

Jag antar att du får den här frågan hela tiden.. Men vilken laserfärg är den bästa?
Jag måste säga grön, för den kan man använda under vatten. Snacka om snygga bilder!

Vart kan man få tag på den bästa koppen té?
Té? Vad är det? Någon lokal dryck från din hemplanet? Jag föredrar K-Rill Grön alla d-cykler!

Men det var nog alla frågor jag hade för dagen. Tack återigen och lycka till med vad du nu ska iväg på!
Tack själv! Ingen fara är för farlig, ingen svårighet för svår!

Om du inte har fått nog av Kapten Nova så kan du följa honom på Twitter.